Nu har jag dragit igång bloggen på riktigt. Jag skulle säga 3 inlägg på en dag är att dra igång på riktigt, i alla fall för att vara jag. Men frågan är... Vad ska jag skriva om? Mycket som jag skriver om är främst trans-relaterat, och det kommer jag fortsätta med eftersom det är min vardag. Varje dag. Och samt annat HBTQ-relaterat. Men vad vill ni som läser att jag ska skriva om? Det behöver inte vara trans-relaterat, men eftersom jag går igenom det så är det ju klart en grej som jag med stor sannolikhet kan skriva om.

Men jag är öppen för förslag, och skulle vara oerhört tacksam för alla tips jag kan få. Främst för att hålla bloggen igång och hjälpa andra som kanske går igenom samma sak, eller folk som vill lära sig mer eller känner folk som går igenom liknande, men också för att jag inte ska gå och bli långrandig och prata om snigeln jag nästan trampade på igår. 

Sebastian

Eftersom jag varit så på hugget idag med inlägg så tänkte jag uppdatera er lite om hur min utredning går för tillfället, och det tänkte jag göra på samma sätt som jag gjorde i det här inlägget (KLICKA!). Och jag börjar där jag slutade, den 30 december 2011. Och vad som hänt efter det. Dock kommer vissa datum vara lite viktigare än de andra, och även skrivna i fetstil, och det är då höjdpunkterna som hänt sen sist.

13 januari 2012, jag tar min andra stopphormonspruta.

30 januari 2012, Frida Fernqvist kontaktar mig om att få göra ett Radioreportage till UR, om hur det är att vara ung och trans.

5 februari 2012, träffar Frida för första intervjun på Kulturhuset.

10 februari 2012, inspelning till Radioreportaget + tog tredje stopphormonsprutan. 

13 februari 2012, inte haft mens på en månad.

14 februari 2012, inspelning till Radioreportaget hemma med mamma.

16 februari 2012, inspelning till Radioreportaget på Egalia med vänner.

21 februari 2012, inspelning till Radioreportaget på Astrid Lindgrens Barnsjukhus med P-A (min utredare).

23 februari 2012, skickade in ansökan om namnändring till Skatteverket.

24 februari 2012, inspelning till Radioreportaget i RFSL-huset/firande att tvångssteriliseringslagen upphävs.

28 februari 2012, fick avslag på namnändringen.

29 februari 2012, ny sökning för namnändring skickas in till Skatteverket.

9 mars 2012,  namnädringen gick igenom. Sebastian officiellt sedan första mars.

9 mars 2012, fjärde stopphormonsprutan tas. 

13 mars 2012, inte haft mens på två månader.

14 mars 2012, träffar Frida ock Kia från TransForm för inspelning till Radioreportaget.

21 mars 2012, blir kontaktad av ”Oursiders”.

23 mars 2012, sista intervjun med Frida.

2 april 2012, besöker polisstationen för nytt ID-kort med namnet "Sebastian".

4 april 2012, tar femte stopphormonsprutan.

7 april 2012, Radioreportaget sänds. ”Från tjej till kille”, radiodokumentär, 11:00, P4.

10 april 2012, återkallelse till Per-Anders för ett uppföljarmöte.

11 april 2012, kan nu hämta ut nya ID-kortet.

13 april 2012, inte haft mens på tre månader.

16 april 2012, uppföljningsmöte med P-A.

Jag visste inte riktigt vad det här mötet skulle innebära, men det slutade med att min utredare berättade för mig att jag mer eller mindre kunde börja med manligt könshormon (testo) snarast. Och att han skulle skicka en remiss till en plastikkirurg som jag inom en snart framtid ska få träffa.

23 april 2012, fick prev från Olle Söder om att manligt könshormon (Testoviron Depot) nu kan hämtas ut på apoteket.

Dock är det inte så simpelt att hämta ut detta preparat då det är ett olaga preparat här i Sverige, så en licens måste lämnas in och det tar ganska lång tid för saker och ting att bli godkända och även att få hem hormonerna. Men ändå, shit! Snart snart!

26 april 2012, lämnar in licensen på apoteket för att få hem hormonerna.

2 maj 2012, tar sjätte stopphormonsprutan. Sista gången den sprutan tas på DanviksCenters Vårdcentral. Kostnad 100 kr/per gång för 18+are.

13 maj 2012, inte haft mens på fyra månader. 

Så just nu är jag i det stadiet då jag fortfarande väntar på att mina manliga könshormoner ska komma hit, så jag kan hämta ut dom och sedan ta den första dosen. Jag bestämmer helt själv när jag vill börja så fort jag fått hem dom. Och ja... Det kommer vara så snart som möjligt!

Sebastian

Jag skrev ett kort inlägg här den 10 april, där jag gav ut länken till radioreportaget om mig. Jag glömde nämna att den dagen var min 18-årsdag. Men så är det. Jag fyllde i alla fall 18 år den 10 april, och den 18 april åkte jag till London med två vänner. Den Londonresan var till för att fira oss själva för att vi är så himla bra, samt få vara lite vuxna för en gångs skull och ta hand om oss själva. Och den resan är en av de bästa i mitt liv, och jag längtar tillbaka varje dag.

I alla fall, sedan flera månader tillbaka hade jag planerat att göra en sak i London. Och det var att tatuera mig. En ganska liten tatuering. Och eftersom den tatueringen jag ville ha har sina rötter och så i London så kändes det rätt. Jag menar, det är inte ofta jag åker till London, så jag hade värsta tillfället när vi väl var där.

Så, tatueringen är i form av en signatur. En signatur/autograf som jag fått av den man som hjälpt mig genom allt. Allt det här som denna blogg handlar om. Allt det har han hjälpt mig men. Även om han inte känner mig. Men den här tatueringen står i alla fall för att jag äntligen har funnit mig själv och hittat hem.

Jag tog öven 2,000 bilder i London, men jag tänker inte lägga upp alla här. Lägger upp några som jag någon gång för ett tag sedan la ut på Instagram istället. Men sedan finns det alltid bilder på någon av mina hemsidor!

Ja, en fantastisk resa var det. Men i rubriken till detta inlägg skrev jag ju tatueringAR... Och på bilden högst upp kan man se något på vänster sida, där på armen... Ja. För exakt en vecka sedan tatuerade jag mig IGEN. Draken Smaug (LOTRs/The Hobbit fans kommer förstå) som min kära vän ritade åt mig. Sen var tatueraren såklart tvungen att skissa om svansen och vingarna så allt skulle sitta på rätt plats. Men oavsett, så blev jag väldigt nöjd. Fattig och ont i rumpan efter allt sittande. Men nöjd.

Så just nu är den under läkning. Det ska börjas tidigt, gott folk. Tidigt. Och jag är absolut inte klar än. Muahaha! Nästa verk blir något som jag själv ritat, som ska pryda ovansidan av vänster arm. Vi får se när det blir...

Sebastian

Tjejer.

Ett ord som jag inte gillar. Inte bara för att jag är transsexuell och inte vill ha med det ordet att göra utan rent i allmänhet så HATAR jag det. Tjejer. Jag menar, det låter väldigt vidrigt. Jag gillar inte när folk säger "killar" eller "grabbar" heller. Men just "tjejer" har jag otroligt svårt för. 

Under den här månaden har jag vid två tillfällen ute på stan i sällskap med en nära vän fått hälsningen "hej tjejer" av personer som antingen ska sälja glass eller något annat. Alltså personer som jag inte känner. Jag menar, okej. Visst. Jag föddes som "tjej" rent biologiskt och allt vad det nu innebär, men i dagsläget går jag inte direkt omkring och försöker uppmärksamma min biologiska missbildning, eller vad man nu ska kalla det för. Jag ser ut som vilken grabb som helst, även om jag kanske beter mig lite mer feminint. Men det gör jag för att jag vill, för att jag är en fenimin kille. 

Det jag inte förstår är hur dessa personer kan slänga ur sig någonting sådant. Och nu menar jag inte att kalla mig för "tjej" utan just att bemöta främlingar på det sättet. Det är inte okej. Jag går inte runt och kallar folk jag inte känner för saker som JAG TROR är okej. "Hej gubben, hej killar, hej bruden, hej tjejer". 

Och varje gång detta hände blev jag så OTROLIGT förbannad. Självklart är det jobbigt om någon kallar mig för "tjej", men jag tar inte illa upp. Det är bara onödigt slöseri med energi. Men jag blir så arg på dessa personer som tror att alla ord i världen är okej att kalla någon som man inte ens känner. För det första, om jag går ut med mustasch och ser väldigt stereotypiskt "killig" ut, vill jag då bli kallad tjej? För mig är det ett väldigt uppenbart nej. 

Jag tror det är min röst som avslöjar mig och gör folk förvirrade. Men vafan det är väl bara att fråga vilket pronomen jag föredrar istället för att anta saker som de själva tycker är rätt. Usch. 

Ja. Nu är jag tillbaka. Låter lika bitter och förjävlig som vanligt. Men... Det är viktigt! Jag tycker i alla fall att det är viktigt. Och jag är inte bitter, inte alls. Är ganska glad faktiskt. En aning, ändå. Men dessa grejer gör mig så frustrerad. Önskar ibland att saker och ting var lika uppenbart för andra som det är för mig. Visst är vi alla olika, men det är dags att samhället och dess innehåll ändrar på sig. 

Sebastian

Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg, och inom en snar framtid kommer det att ändras. Jag kommer bli mer aktiv här. Jag har redan skrivit upp en massa punkter som jag ska skriva om när jag finner tid till det. Just nu har jag gjort om mitt rum, IGEN. Men jag hade fakttiskt haft mina svarta och röda väggar i 2 år, så jag kände att det var dax.

Såhär såg det ut först en gång i tiden... 

Sen när jag var inne i min coola period så gjorde jag om det till det här...

Sen när det blev tråkigt och jag ville göra allt ännu mer komplicerat blev det detta...

Och sen när jag fick idén att göra om igen blev det ett slags... tillfälligt stadie då jag inte brydde mig alls.

Men nu, efter två dagars arbete, är det klart igen. Och jag hoppas det här är sista gången som jag gör om i det här rummet. Jag menar, jag borde kanske flytta hemifrån snart eller? Ja, tål att tänkas på... I alla fall, nu är det röda borta, och återigen tillbaka till svart och vitt...

Det är inte helt helt helt klart. Har lite tavlor och sådant tjafs att sätta upp, men annars så. Ja. Är mycket nöjd. Det är inte lika extremt nu, vilket är skönt. Och jag slipper huvudvärken som den röda färgen gav mig... 

Som sagt, nya inlägg kommer. Och en ny design på bloggen också. Detta är en tillfällig. Om jag inte börjar älska den senare... Simpelt kan vara bra ibland. 

Om du missade radioreportaget om mig som sändes i lördags så är det bara att besöka DEN HÄR LÄNKEN. Där kan du lyssna på programmet om du är intresserad eller nyfiken. Programmet är tillgängligt t.o.m 6 oktober.

Jag har varit borta en del. Men inom en snar framtid kommer jag att uppdatera mig lite mer då det verkligen händer grejer just nu. Imorgon ska jag få hämta ut mitt nya ID-kort, på måndag ska jag på återkallningsmöte hos min utredare - vad som händer där... Ingen aning! Spännande! Nästa onsdag sticker jag till London, och därefter är det dags för min sjätte stopphormonspruta - som kanske är min nästsista. Vem vet. To be continued!

Hej alla som läser den här bloggen nu under mitt uppehåll och även ni som läst den innan.
Tänkte bara berätta för de som är intresserade att radioreportaget om mig kommer att sändas denna lördag klockan 11 i P4. Inget måste att lyssna, verkligen inte. Men för den som vill så vet ni vart ni ska vända er.

P4
Klockan 11:00
Lördag 7/4 

Förövrigt har jag min praktik just nu. Vilket är superkul. Hinner inte blogga så mycket mer för tillfället, men jag kommer så småningom att bli mer aktiv här och berätta lite om vad som hänt och vad som kommer att hända. Idag ska jag till exempel ta min femte stopphormonspruta, vilket betyder att jag hållit på med de sprutorna i 4 av 6 månader, ish. 

Men mer senare! Glad Påsk på er.

Känner att jag måste fokusera på lite annat just nu, men jag kommer tillbaka med fler inlägg när saker och ting dyker upp. Detta är bara tillfälligt just nu innan jag sticker ut på praktik! Finns annars på lite andra sociala medier - är det något viktigt så är det bara att skicka iväg ett mail. Ta hand om er.